For booking or more info | E-Mail: info@lighthousesweden.com, Phone: +46 722-378 378

Recensioner av Lighthouse debutalbum

Uppsaladuo imponerar. 4 av 5 från Uppsala Nya Tidning

06:00 | 14-04-16

Uppsaladuon Lighthouse imponerar på första albumet

Uppsalamusikerna Linda och Mats Brandemark har givit ut skivor både under eget namn och som medlemmar av Dragon Dolls respektive Big Road. De har båda blivit uppmärksammade utanför Sverige och varit på flera turnér utomlands. Under namnet Lighthouse har de nu spelat in ett album där de har finslipat den blandning av välskriven americana, country och poprock som präglat deras tidigare verk.

Den nordamerikanska musikmyllan har påtagligt inspirerat duon och deras egen skiva ger associationer till vidsträckta landskap, såväl karga sådana som grönskande dalgångar. Antagligen skulle den här skivan komma till sin rätt som allra bäst i bilstereon under en somrig road trip genom USA, men den tål också många lyssningar hemma i vardagsrummet.

Utöver traditionella rockinstrument används instrument som mandolin, lap steel, banjo, pedal steel och tolvsträngade akustiska gitarrer smakfullt utan att det blir pastischkitschigt. Americanagenren har många utövare och hade albumet bara varit ännu en i den mängden hade den inte varit särskilt intressant, men albumet ” Lighthouse” sticker ut av flera skäl.

Skivan andas modern rock snarare än anspråkslös lägereldsmusik, och duon undviker också att välja de förutsägbara vägarna i sitt låtskrivande. Det har de även gjort på sina tidigare skivor och här har de fin­slipat sina respektive styrkor.

Som sångare kompletterar de varandra och musiken får fler nyanser och mer nerv genom kontrasten mellan deras röster. Texterna rymmer en hel del svärta och vemod, något som båda gestaltar väl med sin sång, medan musiken ger plats åt hopp och ljus. Samspelet mellan ord och musik ger låtarna nerv och viss dramatik, och ihop med en genomtänkt låtordning har skivan mycket egen karaktär. Den känns utan tvivel som en musikalisk berättelse med en tydlig början, en mitten och ett slut, en skiva som helst bör avnjutas i sin helhet. Lägstanivån på låtarna är hög, här finns inga bottennapp men däremot flera låtar som helt klart har hitpotential, som öppningslåten ”Passing me by”, ”Darkness (Hides behind the sun)”, ”Take me back” och ”Queen of hearts”. Det här är allt annat än ett dussinalbum i genren. En anmärkning i kanten är dock att själva låttitlarna inte har den originalitet som finns på skivan i övrigt.

Att göra en americanadoftande skiva som skiljer sig från mängden är sannerligen inte det lättaste, men Linda och Mats Brandemark har på Lighthouse fått till ett synnerligen tilltalande album.

Bästa spår: ”Queen of Hearts”.

Stefan Warnqvist

Två vassa sångröster.

 

Mäter sig med de bästa. 4 av 5 från Tidningen Ergo

Publicerad 2014-04-28 14:24

Lighthouse Lighthouse (Moody Maraccas)

4 av 5

Makarna Mats och Linda Brandemark har gett ut skivor med band som Big Road och Red Valley Band, men den självbetitlade debuten med Lighthouse är första albumet tillsammans. Soundet är en väntad blandning av americana och pop och låtarna sticker inte ut jättemycket i jämförelse med annat i genren, men det behövs inte heller eftersom materialet står sig bra utan att vifta med originalitetskortet.

Linda och Mats Brandemark började spela ihop 2004 för att de tyckte att de olika uttrycken matchade varandra. På ”Lighthouse” hör man snabbt varför. Båda har vassa sångröster och det ljusa och finstämda kontrasterar bra mot det mörka och raspiga, vilket utnyttjas till max när de står i förgrunden i hälften av låtarna var. Tillsammans med ett ambitiöst inspelningsarbete och en snygg mixning av Refused- och Inflamespruducenten Pelle Henricsson är resultatet ett album som kan mäta sig med de bästa i genren.

Andreas Jakobsson

 

4 av 5 från Tidningen Joyzine

Av: Mikael Mjörnberg Publicerad: 2014-05-14

På albumet ”Red Valley” från 2006 sjunger Linda (då Malmström) och Mats Brandemark en smäktande duett vid namn Steal him away. En ödesmättad, countryanstruken ballad som knockade mig av stolen då och som fortfarande framkallar gåshud så fort jag hör den idag. Det är ett helt fantastiskt stycke musik. Sedan dess har Linda och Mats, de två sällskapande skönsångarna, fortsatt att musicera tillsammans, men det är inte förrän nu de (så vitt jag kan minnas) hittar tillbaka till den där magin. I bandet Lighthouse är de tillbaka på samma gata som de travade nerför med Steal him away och genast rycker det okontrollerat i mina nervtrådar igen. Vi snackar om två röster som kompletterar varandra fantastiskt bra. Linda Brandemarks tekniskt snygga skönsång och Mats Brandemarks knarrande med minst femton stråk av vemod som solid bottenplatta. Detta kombinerat med en samling skickliga musikanter som går loss med banjo, pedal steel och andra pigga instrument innebär riktigt goda förutsättningar för stordåd. Men det är naturligtvis låtmaterialet som sätter den riktiga pricken över i:et. Duon blandar stompig americana och country med pop som är så vemodig att det vattnas i munnen. Okej, Steal him away-tårdrypande blir det kanske aldrig, men lyssna till exempel på Queen of Hearts och ni har en americana-ballad som kommer röra både en och annan blödig stackare till tårar. Just spännvidden är Lighthouse styrka. Duon Brandemark klarar med bravur att blanda det vemodigt vackra med det lite mer ärtigt upptempo-stompiga. Jag visste inte att jag hade väntat, men nu när ”Lighthouse” går varm inser jag hur mycket jag behövde en ny fullträff från den Brandemarkska verkstaden

 

Recension från Rootsy

2014-06-25

Linda Brandemark har tidigare givit ut skivor under namnet Linda Malmström. En av dem har jag recenserat här på Rootsy. När hon bildar frontlinje i Lighthouse tillsammans med Mats Brandemark är musiken tyngre, gruppsoundet tätare och de sårbara stämningarna får vika för mer självmedvetna attityder, eller en uppkäftigare musikalisk framtoning. De båda Brandemarkarna delar på solosången, och deras båda röster bryts snyggt mot varandra, det veka mot det mer råbarkade. Brytningen ger också extra spänning åt duosången. Sound och låtmaterial drar åt ett rockigare Americanaideal. Johan von Feilitzens glimrande gitarrspel i »Struck by Lightning« lyfter fram den gospelartade stämningen i sången. Åtminstone jag känner en Pete Carr-vibration. Jag gissar att det även är von Feilitzen som spelar fladdrigt läcker wah wah-gitarr i »As Good as it Gets«. Då blir det ett stycke lysande träskrock. Men även varsammare stämningar formar uttrycket. I »Darkness (Hides Behind the Sun)« hör vi Linda Brandemarks innerliga stämma mot en mjuk bakgrund av banjo, akustiska gitarrer och lätta trumslag, innan elgitarren drar iväg åt annat håll. Musiken får också sin egenart i det konstrastrika förhållandet mellan olika temperament, mellan olika tempon och accentueringar. Skivan rymmer inte ett svagt spår, och det är en ovabruten njutning att lyssna på makarna Brandemarks musik.

/Magnus Eriksson

 

Zero Music Magazine 8/10

2014-07-23

Lighthouse gör musik som ryms under americana-paraplyet som så många andra nu för tiden. Där ryms pop, rock och även folk– och country emellanåt. Bandet består av Linda och Mats Brandemark som skriver låtarna, ibland tillsammans med Gunnar Hofverberg, ibland utan honom. Sedan har paret ett gäng duktiga musiker på banjo, steel, pedal steel, mandolin, gitarrer, keyboards, trummor och andra instrument som fulländar sångerna de spelat in. Jag gillar energin på den här plattan, det rena och klara ljudet, den intensiva sången och det stabila framförandet. Musik av det här slaget blir ofta väl laid back, sömnig och ”snäll”, som om artisternas enda önskan är att få rabbla ur sig sina texter vid lägerelden, och medan de gör de partar allihop på valium. Så känns inte Lighthouse. Tvärtom. De framstår som väldigt utåtriktade och alerta, ibland bjuds det på gitarrsolon som skär igenom helheten på ett väldigt rättframt och uppryckande vis. Oavsett om Linda och Mats sjunger lugna låtar eller snabbare saker så tar de sin rättmätiga plats i strålkastarljuset och klargör vem det är man ska lyssna på. Hur mycket av denna elektricitet som är bandets och musikernas förtjänst och hur mycket som är Johan von Feilitzen (som spelat in) och Pelle Henricssons (som mixat och mastrat) låter jag vara osagt, men resultatet är jäkligt lyckat. Likaså är det viktigaste av allt: låtarna. Här finns gott om riktigt trevliga melodier, både varierade och lätta att ta till sig känslomässigt, så låna ett öra till Lighthouse. Det kommer göra er gott.

Robert Ryttman